Ɛmmar u Sɛid Bulifa
| Ɛmmar u Saɛid Bulifa | |
|---|---|
| afgan | |
| Anaw nɣ asrtu | awtm |
| Asakud n tlalit | 1861, 1865 |
| Ida n tlalit | Irdjen |
| Assf n tmttant | 8 Yunyu 1931 |
| Ida n tmttant | Dzayr (tamdint) |
| Tutlayin s ar isawal nɣ s ar ittara | Tutlayt Taqbaylit |
| Tawuri d mad isala | historien ou historienne, sociologue |
Iga Ssi Ɛmmar u Sɛid Bulifa (1865 - 8 Yunyu 1931) yan udzayri aqbayli, ansmaziɣ d uslmad.
Taridirt
[ssnfl | Snfl asagm]Ilul Bulifa ɣ wattayn n 1865 ɣ usun n Adni ɣ tqbilt n Irjn nna yamun ɣ umqqun n uqbil n At Iratn ɣ tmazirt n Lqbayl imqqurn. Iga yism n twja nns Ayt Blqasm U Aɛmr, gin ayt dars imṛabḍn ganin ddrawc (ayann a f tlla "Ssi" ɣ yism nns). Bulifa ad igan ism n Babas ɣ waddad uɣrim afṛansis. Immut babas, ifl t id iga igigl imẓẓiy nit sul, maccan illa dars unaruz acku tawja n tsga n mas gan Ayt Aɛmr (At Aɛmr) lli igan yat twja n imɣarn dusnin n Tmazirt (tamdint).[1][2] Yuzn t Ssi Mula, ɛmmis sɣ tsga n mas, s tinml Taɛṛabt-Tafṛansist tamzwarut is tṛẓm ɣ Tmazirt n Lqbayl (ɣ Tamazirt ɣ 1873), nna mi bahra drusn imnkadn.[1][3][4] Tamuni n tmsutal ad rad urarnt yat talilt tamɣtast i aylli d yagurn ɣ tudrt nns, yamẓ ɣ ubrid n tazzult n uslmd, acku slaɣ nttan ad illan innuṛẓmn ɣ wudm n ufddam Aqbayli igan ddriwc.[1] Daṛat n kra isggʷasn, imagl s trsut n umssanun amaggas (Moniteur adjoint) ɣ Tamazirt (tamdint). Zɣ 1890, ibda timssirdin n usslmd n Tqbaylit ɣ Tinml tanafllat n Buzriɛa (École Normale Supérieure de Bouzaréah), ilmma ḍaṛat n yan usanun ɣ tmrslt ann nit, yaɣul iga aslmad amaggas.[1] Ɣ 1901, imagl s trsut n répétiteur n tqbaylit ɣ Tinml n Tskla n Ddzayr. Ɣ tgira n 1904/1905, idra ɣ tsmiglt n "Segonzac" ɣ Lmɣrib nna ɣ dids yiwi adlis nns Textes berbères de l’Atlas.[1][3] Ɣ 1905, idra ɣ ugraw Agraɣlan n Insgmuḍn ɣ Ddzayr s yat tnyalkmt f uzrf n Adni.[3]
Ɣ tɣlaft nns, s wakud n 20 kṭubṛ 1914, ismnid Bulifa ixf nns wan "uslmad n Tmaziɣt" ɣ Tinml Tanafllat d Tɣiwant n Tskla n Ddzayr, ayd ittskann is ilkm tafsna n uslmad n tinawin n tsdawit. Yumẓ tanaft nns ɣ 1929, immt ɣ 8 Yunyu 1931 ɣ usgnaf n Musṭafa Baca ɣ Ddzayr tamaẓunt. Ittumḍal ɣ usmḍl n Bab Lwad ɣ Ddzayr.[1]
Iḍiṣ nns f tbidaɣujit n Tqbaylit
[ssnfl | Snfl asagm]Ntta ikka tt inn isrs bahra taynit f tutlayt, ar bdda yaqqra f tskla d umzruy n tmnaḍt nns. Tuwit tsɣlt tabidaɣujit nns, nna f iswuri s wul, s usbuɣlu n tbidaɣujit tamzwarut n uslmd n Tqbaylit. Tabidaɣujit ad nns, nna mi yad isrs tirsal mnnawt tmrawin dat, tbdd f Tbidaɣujit tusridt n Tutlayt. Dat Bulifa, kkan tt inn llant ɣar kra n tjṛṛumint tiklasikiyin, s yan usɣiws abidaɣuji isdidn.[1]
Tiwwuriwin
[ssnfl | Snfl asagm]- Une première année de langue kabyle (dialecte zouaoua). A l'usage des candidats à la prime et au brevet de kabyle (s tutlayt ⵜⴰⴼⵔⴰⵏⵙⵉⵙⵜ) (2nd ed.). Algiers: A. Jourdan. 1910.
- Recueil de poésies kabyles (texte zouaoua), précédé d'une étude sur la femme kabyle et d'une notice sur le chant kabyle (airs de musique) (2nd ed.). Algiers: A. Jourdan. 1910.
- Méthode de langue kabyle (cours de deuxième année). Étude linguistique, sociologique sur la Kabylie du Djurdjura. Texte zouaoua, suivi d'un glossaire. Algiers: Jourdan. 1913.
- Textes berbères en dialecte de l'Atlas marocain. Paris: Leroux. 1908.
- Le Djurdjura à travers l'histoire (depuis l'Antiquité jusqu'à 1830): Organisation et indépendance des Zouaoua (Grande Kabylie). Algiers: Bringau. 1925.
Tisaɣulin
[ssnfl | Snfl asagm]- ↑ a b c d e f et g Chaker 1991, p. 1592.
- ↑ Pouillon 2012, p. 144.
- ↑ a b et c Pouillon 2012, p. 145.
- ↑ Rambaud, Alfred; Foncin, Pierre (1892). "L'enseignement primaire chez les indigènes musulmans d'Algérie, notamment dans la Grande-Kabylie (Suite et fin)". Revue pédagogique. 20 (1): 111–133.
Isugam
[ssnfl | Snfl asagm]- Chaker, Salem (1991). "Boulifa". In Camps, Gabriel (ed.). Encyclopédie berbère. Vol. 10 | Beni Isguen – Bouzeis. Aix-en-Provence: Edisud. ISBN 9782857445494.
- Pouillon, François (2012). Dictionnaire des orientalistes de langue française (s tutlayt ⵜⴰⴼⵔⴰⵏⵙⵉⵙⵜ). Karthala. ISBN 9782811107901.
- Selles-Lefranc, Michèle (2006). "Le Djurdjura à travers l'histoire (1925) : histoire modèle d'une du monde berbère » ou exemple d'une construction autochtone de savoirs à l'Ecole des Lettres d'Alger ?". Outre-Mers. Revue d'histoire. 93 (352): 79–96. doi:10.3406/outre.2006.4225.